I veckan är det release för id Softwares Rage, vilket jag har förbokat. John Carmack är ett unikum som man måste stödja. Jag kommer ihåg när nån polare i plugget hade fått tag på ett packe disketter med Wolfenstein 3D på, åh vad coolt det var. Och lite läskigt. Och lite tabu. Sen kom Doom och jag var såld på id Software-killarna.

Wolfenstein 3D

I slutet av månaden är det dags igen. Battlefield 3, givetvis. Svenska DICE måste man ju också stödja. Jag ligger redan i hårdträning i den öppna Beta-versionen som släpptes nyligen. Det är snyyyygt och känslan är skööön! Träden som böjer sig för vinddraget när en raket susar förbi, kratrarna som uppstår när en granat exploderat, ljudet av skottlossning i bakgrunden und so weiter. Eftersom jag som sagt är id-fanboy så är jag i multiplayervärlden mest van vid Quake-serien, vilket ju skapar en del frustration när man lirar detta. Det går liksom inte att kuta rätt in och mörsa. Följaktligen suger jag (än så länge) på BF3.

I februari är det dags igen. Syndicate, från en svunnen Bullfrog-tid, återuppstår i FPS-skepnad. Första trailern släpptes nyligen till tonerna av dubstep-remixad originalmelodi och det såg bra ut. Inte top notch kanske, men det kan nog bli en angenäm upplevelse, speciellt för den som lirade det första Syndicate för snart 20(!) år sedan. Det ska även sägas att svenska Starbreeze ligger bakom detta projekt, som tidigare endast varit känt under arbetsnamnet Redlime. Så det blir väl till att stödja lite mer då.

Bullfrogs Syndicate från 90-talet