Den nya bloggen har nu legat orörd ett tag, precis som jag befarade redan innan jag började designa den. Det gör nog inte så mycket, det ger sig naturligt så småningom vilka ord som kommer falla ner i den.

Så, vad har vi nu då… juni. Regnet brusar och rusar ner från himlen, nästan diagonalt utanför fönstret. Bruset förpassas dock till bakgrunden till förmån för pianomusiken jag har satt på i Spotify. Just nu är det månskenssonaten. Det ligger även ett par spaniels här och knaprar på ben, vilkas ljud harmoniserar med musiken bättre än man kan tro. Det hela är mycket trevligt, måste jag säga.

Tanken var inte alls att inlägget skulle bli såhär målande. Jag skulle ju få in en del systemarkitektur, Representational State Transfer och närliggande. Nu blev det ju slasktrattsvarning på detta. Min förhoppning var att börja populera webb-kategorin lite. Äh, it’s all good.

Oooh nu är det Scarborough Fair som spelas. Förbaskat bra. Nu är det ju pianoversionen jag gillar, även om Simon & Garfunkel gjorde ett bra jobb de med. Det var även en av mina favoritlåtar att spela när jag tog pianolektioner. Hmm.. jag letar på YouTube och lyckas ändå gräva fram ett klipp som är rikigt skönt om man skiter i att faktiskt titta på människan som lirar den. Inget illa menat, men relationen mellan hur kvinnan ser ut och hur vackert hon framför stycket, är för mig lika uppenbar som en skata i svansjön (där satt den!!!). Notera även vinglaset ovanpå pianot. It’s all good.

 

Nog blev det ett slasktrattsinlägg alltid..